Hönsen
Jag har i 6 år, i huvudsak, kläckt fram Hedemora och Skånsk blomme, som är svenska lantraser.
Har för tillfället 3 st. tuppar och 18 st. hönor av Hedemora och 2 st. Blommetuppar med sina
14 st. hönor, 13 st. Dvärg kochinhönor med 3 st. tuppar bor också kvar.
3 st. Isbarhönor har jag bara för den gröna äggfärgens skull.
Jag har "provat på" många olika hönsraser, men förälskat mig i främst de 2 svenska lantraserna Hedemora och Skånsk Blomme! Bla. för deras färgvariation i fjäderdräkten.
En annan ras jag inte heller kan vara utan, är Dv.Kochin. Dom är ju bara så charmiga!
Deras rultiga gång, små befjädrade fötter och deras bulliga form är oemotståndlig!
Här kommer en kort presentation om de tre raserna.
Skånsk blommehöna
Från den sydskånska slättbygden kommer denna vår
största lantrashöna. I byarna Vomb, Tofta och Esarp hittades gårdsflockar som
tillsammans utgör dagens blommehöns. Hönsrasen har fått sitt namn efter äldre
skåningar som talade om dem som "di gamle blommede".
Kännetecken
Kroppsformen är rund och robust. Fjäderfärgen har fått sin
karaktär av de vita fjädertopparna på olikfärgad bakgrund. Grundfärgen kan vara
svart, blå (grå), vildfärgad (rödorange tuppar och bruna hönor) eller ljust
gulaktig. liksom de flesta andra lantraser av höns har blommehöns en enkel och
sågtandad kam. En del djur får tofs (fjäderbuske) på huvudet. Vikt höna 2-2,5,
tupp 2,5-3,5 kg.
Hedemorahöns
De nordligaste av de tillvaratagna lantrashönsen. Dessa
höns har lång tradition som brudgåvor och har funnits på gårdarna i
Hedemoratrakten så länge man minns och kan berätta. Nuvarande hedemorahöns
kommer från byn Trollbo.
Kännetecken
Det finns blå, svarta (ofta med inslag av annan färg i hals-
och sadelfjädrar), vita eller nästan vita samt mindre frekvent vild- och
vetefärgade. Djuren har en karaktäristisk mycket tät och dunrik fjäderdräkt.
Bidunet (bifjädern) som sitter på insidan av kroppsfjädrarna är välutvecklad.
Det tyder på lång anpassning till ett kallt klimat. Fjädrarna på en del är av
ullig struktur. Ullhönsens fjäderfan saknar hakar som binder ihop det, ungefär
som hos silkeshöns. Benen kan vara släta eller lätt befjädrade. Flertåighet kan
förekomma. Inslag av svart färg i kam, slör och ansikte är vanligt.Vikt höna
1,5-2 kg, tupp 2-2,5 kg.
Dv. Kochin
Dvärgkochin är en dvärghönsras från Kina och är en av de så kallade urdvärgarna, det vill säga att det inte finns någon motsvarande stor ras.
Kännetecken
Den är en robust och tålig dvärghönsras som till sitt sätt är lugn och går lätt att få tam. Den är även en god värpras.
Det finns många godkända färgvarianter för dvärgkochin. Vid sidan om den mindre storleken kännetecknas rasen av att den utseendemässigt ger ett kompakt intryck och har befjädring även på ben och tår. Fjäderdräkten är mjuk och dunrik. Rasen finns även i friserad variant. Vikt höna omkring 750 gram, tupp omkring 850 gram.
Äggen är bruna och väger ungefär 30 gram. Hönorna är ruvvilliga och ser efter kycklingarna väl.
(Källor: Svenska lanthönsklubbens sida/Wikipedia)